Sjuk igen

Sjuk sedan 23:e. Just nu uppallad på kuddar halvsittande i sängen för att underlätta andning och minska hostan. Det är sämre så det verkar inte gå åt rätt håll. Igårkväll låg jag i soffan och kollade å True Blood, åt nudlar och drack glögg. Dock fattades ett avsnitt så jag kom Inge vidare, typiskt! Antar att det är svårt att få tag på supporten hos tv-leverantören dessa dagar. Jaja, små bekymmer helt klart.

Granen står på altanen och väntar på att bli klädd. Julgardiner är inte uppe, krubban är inte framsatt. Julen är lite on hold kan man säga. Min fina lampa jag fick i julklapp är iaf uppsatt i mitt sovrum och är så fin över sängen! Ska ta en bild på den när den är tänd sen. Katten sover bredvid mig, hans nya favorit är annars att sova tätt intill min rygg. Han kan helt klart vara mysig när han vill!

Har sett Greys och Big Bang Theory i mobilen, ska väl snart ta mig upp till soffan och ligga och titta på min crosstrainer, ironiskt nog har jag varit sjuk sedan jag köpte den. Men snart är det vår, det går ju rätt snabbt. Aaaatschoo!

Sjuk

Hemma magsjuk. Inte ätit riktig mat sedan i fredags. Magen gör äntligen lite mindre ont och är inte så svullen men krafter finns det inte gott om. Imorgon är det bröllop för min bästa vän och på torsdag Lucia på dagis, måste bli piggare.

Pratade igår med spec.sjuksköterska då jag fick ställa in min tid idag och hon sa att det tar längre tid att läka och att jag skulle höra av mig om jag inte blev bättre på en vecka! Inte vad man vill höra...

Har legat i soffan och kollat på Boardwalk Empire, är en bit in på säsong 2 nu. Så slutade programbiblioteket i tv-boxen att fungera... Idag har jag mest sovit, somnade på rygg uppallad på kuddar med läslampan tänd. Måste försöka få i mig nåt.

Ont

Började må illa i fredags, i lördags övergick det till magont. Körde till Vetlanda (tog 2 timmar i snön!) och köpte en crosstrainer jag hittat på blocket. Sedan till Eksjö. Hade bara ätit yoghurt och fick inte i mig något nu heller. Gick i kylan på julmarknad, var fint men med huvud- och magvärk var det sådär. Åkte hemåt framåt eftermiddagen, fick inte ner nåt ätbart fortfarande. Magen svällde upp och gjorde så ont. Svårt att sova, matt och det är svårt att kunna ligga så det inte gör ont. Tacksam för varje gång jag somnade om. På väg upp nu kl 11.

Det gör så ont! Vet inte om jag kan jobba imorgon och då kommer även barnen. På tisdag ska jag till min specialistläkare på Ryhov så det känns bra att komma dit iaf. Ska försöka äta yoghurt nu, vilken helg...

Energi

Det går åt så mycket energi bara för att få ihop en ok vardag. Allt krångligt och jobbigt på jobbet, att orka med den stora bördan och oron. Allt som är jobbigt omkring mig privat. Alla telefonsamtal, sms, chat, vädjanden om att börja om igen, löften om att nu ska allt bli bra, påminnelser om hur det en gång var. Det tar sån kraft. Allt jag gjort denna veckan är att ligga nerbäddad under en varm filt i soffan, somna i soffan. Lägga mig i sängen och sova. Gått upp, jobbat. Kommit hem, lagt mig i soffan. Är så trött. Saknar barnen jättemycket men just nu orkar jag knappt med bara mig. Hur länge till håller det? Fram till julledigheten hoppas jag. Då vill jag sova, det enda jag längtar efter just nu.

Att andas

Söndag för 2 veckor sedan. Hade bestämt mig. Att det var slut. Körde de 10 milen, denna dag kändes de som 100, kändes som jag aldrig kom fram. Passerade de välkända platserna, såg skyltarna som räknade ner kilometrarna som var kvar. Så sakta. Tillslut kom jag fram. Tillslut var jag där, innanför dörren. Välkända soffan, mattan i köket. Sista gången jag var där. Det är mycket att lämna man inte tänker på. Minnen, vänner, kommande bröllop, jul, nyår.

Det blev tårar. Det blev "varför". Det blev timmar av ändlös gråt och försök att börja om. Att förändra. Jag kände mig så pressad, "du får inte gå. Du får inte lämna mig". Jag försökte åka, blev kvar, kunde inte lämna honom så. Tillslut blev det för mycket. Jag kände att han aldrig skulle låta mig gå. Sjönk ner på knäna i hallen, grät och hyperventilerade. Kunde inte sluta. Sjönk ner mot golvet, inget spelade någon roll längre. Jag kunde försvinna bort. Kroppen slappnade av, slutade nästan att andas. Är det såhär det känns att förlora medvetandet? Började hyperventilera igen. Blev flyttad till sängen, fötterna på kuddar. Ville inte ligga på rygg, kunde inte andas. Kunde inte säga nåt. Hyperventilerade, skrek. Sedan sluta andas, sjunka bort. "Vakna!" Så fort det blev lugnt var han över mig, upptog hela mitt synfält, "du får inte lämna mig!" Så började karusellen igen. Och igen. Jag hade jackan på mig, jag hade telefonen. Tog upp den och smsade min svåger "Kom".

Han åkte direkt, det tog 30 minuter att köra. Tittade på klockan, minuterna gick evigt långsamt. Fick aldrig andas i fred. "Är utanför" skrev han. Jag gick mot dörren. "Lova att jag får en chans till", jag skakar nästan omärkbart på huvudet. Går ut i regnet, min svåger möter mig, kramar om mig länge. "Jag är yr" får jag fram. Vi åker i hans bil, min står kvar. Det snöar. Det är mest tystnad, han håller en hand på mig då och då. I bilen kommer första smset.

Jag hade absolut ingen aning om vad som hände men en vän till mig sa när jag berättade om det att jag haft en panikattack eller ångestattack. Så vill jag aldrig känna igen, det var en fruktansvärd upplevelse. Kommer det tillbaka? Kanske. Under tiden ska jag försöka fortsätta att andas.

Fler drabbade

http://www.expressen.se/sport/fotboll/allsvenskan/kan-tvingas-lagga-av---efter-magsjukdomen/